Den förtjänar bättre men har trollbundit mig i så många år. Hjärtat har varit tungt över kroppen och handen har haft någon att hålla i när de dagarna varit svåra. Långsamt och böjd har jag spelat för att kunna möta människors blick. Renat, gjort om och älskat ljudet i den. Tagit ackorden som om jag aldrig skulle få ta dem igen.
Jag vet inte om jag behöver vara nervös. I gömstället har jag lagt de gamla strängarna. Så långt in i sagan jag kunnat. Jag finner där en skönare värld, som jag vill söka mer uti. Både början och slut slukar jag och melodierna skriver jag ner.
Denna kväll byts strängarna på gitarren och huset är den första som får höra hur det låter. Plötsligt är jag en del av den där underbara världen och jag kan ändra på verkligheten. Så ryker dimmor utmed dikeskanten, mörker vänder till ljus och modet blir starkare och klättrar i träd. Gitarren som är närmast mig berättar om önskningarna jag bär.
Äppelträdet blommar, i krukan jag planterat det i. Jag flyttar det med mig vid varje flytt. Det har klarat vintern och kommer säkert klara nästa flytt också. Här blir jag inte länge. Gitarren med nya strängar hänger över axeln när jag ger mig av.
I handen ligger ett nytt spel. Ordfyllda sagor ska berättas. Mina möbler har blivit få, de flesta äldre och med historier från tidigare ägare. De har brister och fel men är utvalda av mig. Jag har redan en ny förälskelse, ett hus i en annan by. Kanske kommer jag att stanna där och gömma mig i den sagan. Placera möblerna i alla rummen och plantera äppelträdet i den härliga jorden. Kanske kommer nya melodier från de nya strängarna, om jag har modet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar