Den har trasslat in sig i de vita tyllgardinerna. Fönstret är öppet och i mitt huvud surrar toner och prat från radion. Jag strävar i det hårda livet efter att tillfredställa lite av min skönhetslängtan. När syrenerna blommar börjar jag skriva i min blogg utan att veta om det kommer att bli ett blomstermåleri. De små bokstäverna ramlar, reser sig, slår kullerbyttor, vilar en stund och virvlar runt på duken. Handen, fingrarna, hjärtat, pennor och penslar hinner inte med i svängarna. Jag försöker fånga dagen i formuleringar men plötsligt är man någon annanstans i berättelsen. Hos det jordbundna är där jag kan befästa min existens. Men mina kunskaper är små och endast några luktärtsfrön har jag sått i år. Jag vill inte ens veta om de tar sig, jag är på flykt någon annanstans till ett nytt ord.
Humlans dans, är borta till hösten under jorden. Arbetet slutfört och människorna fyller på förråden. Sommaren lämnar trädgården med en påminnelse om min längtan. Jag gör en anteckning i bloggen, skriver ner dagens dikt. Årstiden ändrar sina kulisser och ett annat spel tar vid. Jag fortsätter lyssna på radion vid fönstret och kan betrakta det gyllene snittet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar