Poesins krus

Det finns källor överallt jag kan samla bevis uti, ett aldrig sinande vatten. Jag har funnit en inspirerande ådra och försiktigt fyller jag kruset från den avlägsna platsen och börjar min resa hemåt. Jag sneglar mot himlens uppfodrande blå öga då solen lyser på min rygg. Det är en lång väg hem igenom livet. Min sanning kanske bara räcker under resans gång, när jag når mitt mål är vattnet slut.
      Det jag sökte och ville ta med mig har runnit ut. Priset att bära är tungt, att släcka sin törst för poesins skull. Varje droppe besvarar de svåra frågorna i min hals. Att om jag någonsin kommer fram, var det en dåraktig väg jag valde och kanske även denna brunn.