Min mänskliga svaghet, har rötter som sprider sig under jord. De tar mig fram i mörker till prunkande rabatter. Där står poesi att läsa i de olika årstidernas färger och former. Jag besöker de skrivande trädgårdsmästarna i deras trädgårdar och tänker, lyssnar och skådar.
De välkomnar oförståndet som vågar söka ny kunskap. I deras böcker står dahlior bredvid lammöron och talar med varann. Där finns ringblommor till morötters tröst. Rosor över spadtagens tankemödor. Och mer ogräs att dra intill lavendelkantens glädje.
Jag finner deras arbete så inspirerande att jag måste återkomma, ödmjukt sjunker svaren in och de lämnar grinden öppen. Desto oftare blir besöken nu för tiden, därför att kunskap sprider sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar