Nu sitter vi i solen och ser på när de dansar. Sju år är en lång tid att vänta på att få fira midsommar. Jorden luktar av olika sorters blommor och väntetiden är över. Innan kunde jag inte känna doften av dem, inte ta ett steg till musiken eller se på när sommaren grönskade. Jag förflyttar mig, jag tar djupa andetag och jag sjunger visor. Livet förändrades och samtalen öppnades.
Lät det som om jag förlorat, blev du besviken på mig och kysste jag dig farväl. Betonade jag hur mycket kärlek som skulle behövas, vid hösten.
Ett liv brevid hösten, bakom lövhögarna. Det är där jag gömt mig och levt. I en kompost, komposterande själens trädgård. Det fanns dagar i regnet som spelade, dagar under solens brännheta sanning och dagar av vindens viskande uppmuntran. Men där fanns också mörker.
Tills himlen blev blå av blåklintskransar och jag drogs med i dansen. Från de stegen runt en midsommarstång till en stund på filten att beskåda drömmen igen.
Jag förlorade taget i din hand för att rädda sommaren i mig. Båda blev svikna men med avskedskyssen mötte jag den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar