Det regnar inte och det blir inget vatten på mina körsbärsträd. Solen hindrar mig från att stanna kvar, träden kommer att dö och jag att flytta härifrån. Det är alltid som vackrast innan jag far och det går inte att göra något åt. Banden är upplösta, jag kan inte stanna eller finna anledningar till det. Däremot har jag tusen skäl till att få ge mig av. I varje del finns samma längtan efter friheten. Livet är så välkomnande i varje nytt hem.
Jag vattnar och ber. Men sedan rycker det i det rotlösa hjärtat. Det är förbjudet att vandra vidare mellan raderna, säger någon. Jag lyssnar inte, jag öppnar en ny bok. Jag ser en plats för mig där. Det är en glädje, ett skyddande rum i dikten. Där finns jag. Det är en kärlek som mig driver.
I förälskelser flyr jag över de hänförda orden som sätter sig på näthinnan. Bilderna bildar min verklighet och det är som någon visare sa: "All verklig förändring kommer inifrån".....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar