Jag saknade min identitet. Den som fritt kunde skapa och producera. I maktens visioner fann jag ett stort tomrum, ett kärlekslöst spel. I tankarna är jag ännu obruten medan verkligheten vill påminna om en stor besvikelse. Men jag vill framåt, med min egen vilja.
Nya infallsvinklar, ord och bilder bearbetas och omvandlas. Jag har fraktat så mycket material inom mig under så många år. Att jag har till det beslutsmärket. Det är det hårdaste arbetet men också det med mest frihet.
Dagar blev fångade där i valet och kvalet, också många flöt bort och jag försökte följa efter. Liksom stormen river försvinner de med den. Och till slut går det att vinka farväl.
I brevet jag sänder dig, skickar jag med kyssar och skratt till tillfällen då tvivlan och beslutsångest vill höra dig till. Älskade du, vi är bara på väg mot ny adress!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar