Livet är en maskerad occh lämnar ingen oberörd. Mina lärdomar är inte tuffare än någon annans. Vägen är onådig och jag tar klänning efter klänning på mig för att visa vem jag är. Ombyten som ingen annan gjort förrut. När jag börjar tala med dig söker jag förebilder. En spegelbild att efterlikna.
Det är snårigt bland manusen, svårt att följa den som går att lita på. Mellan raderna utspelas livet och jag skriver själv min historia.
Någon frågar om jag vill vara med, vi leker och får rosenkinder. Glömmer att vi bränner oss på nässlorna och att det är kvällning snart. Innan vi skiljs åt lovar vi att vi ska ses igen.
Med hemliga viskningar byter vi kläder och då sjunger hjärtat om dig. Djupt någonstans har jag lagt de kläderna jag fick av dig. Så går jag till minnets stig där jag villade bort dig, försöker se om du minns mig.
Jag var jämställd, betrodd och fann en vänskapssjäl. Vi hade valt varandra och vann något som varar livet ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar