Den här dagen är utsikten från min arbetsplats lite rymligare, jag har städat i kreativitetens vrå. Jag ville få in nytt ljus och undan dammet som lagt sig som en matta över mitt ostädade skrivbord. Det går inte att komma ner i djupet, åt pärlorna när luften inte blivit rensad på lång tid. Vinden gör arbetet om vi tillåter. Jag är inte rädd för virvlarna i håret som kommer från havet. Med- eller motvind ger glöd i arbetet. Att skriva är att minnas det man glömt. Egna påminnelser om hur drömmen såg ut.
Horisonten fyller sig med fåglar i olika skalor och de mättar sig med frön jag lagt ut. Härdade är deras kinder och vingarna vana vid storm. I deras strävan som vi människor inget begriper om, kan de både nå marken och vara i luften. Kanske har jag gjort fel, Du skall inte sträva, står det i en av mindfullness-meningarna jag går och lär mig. Men att bemöda mig om att ordna orden i en vacker ordning sitter någonstans djupt i mitt hjärta. Jag vill inte svika mig själv, jag skulle bli bitter av att frångå detta ljus i min oorganiserade värld. Skisserna i ateljén är min plan för livet och uppsatserna skriver jag för att värma min kaotiska själ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar