Efter vad skall hon gripa när ingen finns att skriva tillsammans med. Deras namn står inristat i barken och trädet sjunger. Det är där i trollskogen som kärlekspilar flyger mellan träden. Hon har frågor till stenarna, bevis att hoppa mellan och ta sig fram utan att trilla i.
Hon finner en väg förbi stigarna, han har lärt henne att hitta i den djupa skogen. Ingen har utstakat vägen men de har bestämt att mötas igen.
En saknar värde och en har ett pris på sitt huvud. För dem som sover med ett öga öppet av fasa för kylan som förföljer, är sammankomsten ett svar på kärlek.
De vill skriva om livet det var meningen de skulle leva tillsammans. Fast än, går en sol ner över hennes bädd av mossa och han i sollöst ljus låtsas trösta sin längtan efter henne. De tänker på första ordet i deras berättelse, innan de somnar....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar