En virkad spetsduk skulle väl kunna pryda det nya året? Av vita smala trådar, i ett mönster som en snöflinga. I natten på nattduksbordet har den landat.
Den bevarar 365 dagar av hemligheter för mig som snart ska förflyttas. Mot nya luckor att öppna. Vid varje spänning, ansträngning och greppande efter kärleken kommer jag att göra mina val. Långt ifrån blir det gott nog. Jag försöker slå mig till ro med dem jag gjort, ännu unga förvillelser. De virkade minnena tar mark, faller snart i glömska i ett gammalt skåp och samlar damm.
Små virknålar ligger i sin ask, noga försluten. Blundar de som jag i sin säng. Inväntandes drömmen om att utforma den perfekta stjärnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar