Frimärket

Jag saknade min identitet. Den som fritt kunde skapa och producera. I maktens visioner fann jag ett stort tomrum, ett kärlekslöst spel. I tankarna är jag ännu obruten medan verkligheten vill påminna om en stor besvikelse. Men jag vill framåt, med min egen vilja.
     Nya infallsvinklar, ord och bilder bearbetas och omvandlas. Jag har fraktat så mycket material inom mig under så många år. Att jag har till det beslutsmärket. Det är det hårdaste arbetet men också det med mest frihet.
     Dagar blev fångade där i valet och kvalet, också många flöt bort och jag försökte följa efter. Liksom stormen river försvinner de med den. Och till slut går det att vinka farväl.
     I brevet jag sänder dig, skickar jag med kyssar och skratt till tillfällen då tvivlan och beslutsångest vill höra dig till. Älskade du, vi är bara på väg mot ny adress!

Fara till månen

Jag är lite svag för den där sorgliga gubben i månen. Han och jag är i rörelse tillsammans, vi längtar ständigt någon annanstans. Jag blir aldrig tillfredställd ibland stjärnorna. Det är med honom jag känner igen mig. Om natten är jag luftburen och far till månen.
     Han är sann och berättar sagor olika ifrån rymden. Jag vill känna alla hans världar, hela hans universum. Där är jag flyktig och svävande lätt men hemma.
     Det finns färger där uppe som han till jorden aldrig sänt. Bilder av syret som är vårt liv. Andas gör bara människorna.
     Vid mina besök välkomnar han mig med sin leende mun och alltid lika nyfikna ögon på vem jag är. Långt bort, ytterst om honom dit jag inte får fara spelar sagans början och slut. När han lämnar mig tillbaka till jorden är dagen på väg att gry igen.