Japanska lyktor i min blomma av järnskrot jag plockat på höstskroten. Tunn papperspoesi har landat i värn hos mig. Det oranga söker ro i människors själ och sätter eld åt allhelgona.
Elden är tillbaka i blommans mitt, dansar sin försvarsdans för oss. Det är mycket som ska hinnas med i natten.
Omkring det åldrade växer nya texter att sammanföra sig med. In, in vill jag till värmen där. Och betänka det som varit för att kunna bruka det nya. Jag sitter utomhus en stund ändå att de kalla dagarna närmar sig. Det är hög tid att skriva i dagboken och lägga något till minnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar