Japanska lyktor

Japanska lyktor i min blomma av järnskrot jag plockat på höstskroten. Tunn papperspoesi har landat i värn hos mig. Det oranga söker ro i människors själ och sätter eld åt allhelgona.
     Elden är tillbaka i blommans mitt, dansar sin försvarsdans för oss. Det är mycket som ska hinnas med i natten.
     Omkring det åldrade växer nya texter att sammanföra sig med. In, in vill jag till värmen där. Och betänka det som varit för att kunna bruka det nya. Jag sitter utomhus en stund ändå att de kalla dagarna närmar sig. Det är hög tid att skriva i dagboken och lägga något till minnet.

Vardagsrum

Varje dag gör jag upp med väggarna som bildar det rum som omger mig. I historien länkas jag ihop med mitt ansvar, ansvar att lösa gåtan. Med gamla bevis tar jag mig igenom väggarna och lägger rätta svar i hand. Fönster och dörrar finns där bara ibland.
     Det är i nuet allt blandas, huggs ut till framtiden. I sten och trä klaras brott upp. Sanningen jobbar sig inåt. Jag är en skulptör för framtiden, en villig användare av de verktyg som finns till hands. Ofta formar sig svaren i mig istället under arbetets gång. Verket är bara väggarna, sidor att betrakta och skapa utav.
     För att finna lösningen behöver du rymma över taket ibland, gå ifrån ledet där du ändå inte vill stå och se efter vad dina händer åstadkommit när du äntligen vågar öppna ögonen. I det rummet finns spår till sanningens centrum.