Kan jag älska som jag älskade igår? Ekot slår mot husen och jag hör att min älskade väntar. Om vägen är krokig och spegelbilden brokig kanske hans hjärta bankar bara för mig att bruka det igen?
Nya hjärtslag ger de gamla gensvar, långsamma och snabba steg till min vän. Kommer ensamheten att minnas gatan där jag gått förrut. Skönhet i vetskapen att han ligger tätt intill mig. Jag stryker längs med husväggarna, inget annat spelrum ges än till honom. I skyltfönsterna jag speglar mig tränger hans värme igenom. Jag använder ljuset som hittar ner i gränden till att göra honom lycklig. Efter en dags kuriosa i staden, går jag hem. Och återger bilden av solnedgången.
